Cirka 15 % av alla par blir inte gravida efter 12 månader av oskyddat, vanligt sex1. Vid denna tidpunkt, har kvinnor vanligtvis diskuterat sin önskan att få barn vid en rutinundersökning hos allmänläkare eller gynekolog. De bör göra det, särskilt om de har anledning att vara oroliga över sin fertilitet, till exempel om de har fått behandling mot cancer, eller om de är över 35.
Cirka 40 % av de problem som är involverade när det gäller infertilitet beror på kvinnan, ytterligare 40 % på mannen och 20 % på komplikationer med bägge parter2.
Fertilitetsundersökning och utredning kan vara en långdragen process, och den kvinnliga fertiliteten avtar med åldern, så det bästa är att diskutera detta tidigt. Processen att försöka bli gravid kan vara känslomässigt tung, så det är viktigt att få så mycket stöd som möjligt. Stress är bara en av många saker som kan påverka fertiliteten. Med hjälp av några ganska enkla frågor och tester, kan allmänläkare eller gynekolog fastställa möjliga fertilitetsstörningar hos kvinnor och få in paret på rätt ”fertilitetsväg”.
Medicinsk, sexuell och social bakgrund
När en kvinna besöker sin allmänläkare eller gynekolog för att fråga om sin fertilitet, vill läkaren diskutera hela hennes medicinska-, sexuella- och sociala bakgrund. Detta hjälper läkaren att identifiera vad som orsakar fertilitetsproblemen.
Children
Läkaren diskuterar eventuella tidigare födslar och eventuella komplikationer relaterade till tidigare födslar. Läkaren frågar också om eventuella missfall.
Irregular menstrual cycles
Vissa kvinnors cykler är längre än genomsnittligt, till exempel endast ägglossning var sjätte vecka, cirka nio gånger per år. Hon kommer då rent statistiskt att ha färre möjligheter att bli gravid.
Det är av den anledningen som kvinnor med långa cykler ibland ges fertilitetsläkemedel som Clomid för att reglera ägglossningen. Kvinnor över 35, framförallt de som inte får ägglossning regelbundet, är de bästa kandidaterna för läkemedelsbehandling.
Length of time trying to conceive
Allmänläkaren frågar hur länge paret har försökt att bli gravida. I genomsnitt har par regelbundet oskyddat sex:
Genomsnittlig procentsats av fertila par uppnår graviditet efter3
Sex
Par får frågan hur ofta de har sex, och om de har några svårigheter under sex. De kan känna sig obekväma eller generade över att diskutera sitt sexliv med sin läkare.
Det är dock mycket viktigt att vara öppen och ärlig. Om fertilitetsproblemet orsakas av sexuell potens eller motivation, kan detta lätt övervinnas.
Time since stopping contraception
Paret tillfrågas om vilken typ av preventivmedel de tidigare använt, och när de slutat använda det. Det kan ibland ta ett tag för vissa typer av preventivmedel att sluta fungera, och detta kan påverka aktuell fertilitet.
Medical history and symptoms
Läkaren kommer att diskutera eventuella medicinska tillstånd paret kan ha, eller tidigare har haft, inklusive sexuellt överförbara infektioner (STI). Läkaren kan också fråga
- hur regelbundna kvinnans menstruationer är,
- om hon upplever någon blödning mellan menstruationer eller efter sex,
- om tidigare missfall (inklusive utomkvedshavandeskap),
- samt om infektioner och operationer.
Medication
Biverkningarna av vissa läkemedel kan påverka kvinnlig fertilitet. Läkaren kommer att titta på all typ av medicinering som kvinnan har eller har haft, och kanske diskutera alternativa behandlingar. Hon bör nämna alla typer av receptfri medicin hon tar, inklusive örtmediciner.
Habits
Flera livsstilsfaktorer kan väsentligt påverka fertiliteten. Läkaren vill veta:
- om en eller bägge parter röker,
- hur mycket de väger,
- hur mycket alkohol de dricker,
- om de tar några illegala droger
- om de är stressade privat eller på jobbet.
Läkaren kan rekommendera förändringar i parets livsstil för att öka deras chanser att bli gravida.
Grundläggande fysiska undersökningar och tester
Efter att ha diskuterat parets medicinska, sexuella och sociala bakgrund, kan de hänvisas till en fertilitetsspecialist för ytterligare tester och åtgärder.
Fysiska tester
Läkaren kommer också att undersöka kvinnans bäckenområde för ledtrådar om eventuella problem. Där kommer läkaren framförallt leta efter infektion, klumpar eller ömhet, som skulle kunna vara en indikation på muskelknutor, äggstockstumörer, endometrios eller inflammatoriska sjukdomar (PID).
Hormontester
Blodprover tagna vid olika tidpunkter i cykeln kan ge ledtrådar om fertilitetsproblem.
Kvinnans blod kan testas för progesteron, för att kontrollera om hon har ägglossning. Tidpunkten för testet är baserat på hur regelbunden hennes menstruation är. Om hon har oregelbunden mens, kommer hon att erbjudas ett test för att mäta frigörelsehormoner som kallas gonadotropiner, vilka stimulerar äggstockarna att producera ägg.
Det är även ofta fördelaktigt att regelbundet mäta de klassiska parametrarna för FSH, LH, östrogen och progesteron, samt att kontrollera en mängd andra faktorer, såsom organens vanliga funktioner. Detta beror på att även mindre hypotyreos kan orsaka störningar i en kvinnas cykel4.
Kontroll av äggstockarna
Kvinnans äggstockar kontrolleras innan hon erbjuds fertilitetsläkemedel. Detta kan göras via ett blodprov för att mäta vissa hormoner eller en ultraljudsundersökning för att undersöka folliklarna i äggstockarna.
30 %
av infertila par drabbas av problem med äggstockarna
Klamydiatest
Klamydia är en STI (sexuellt överförbar infektion), som kan påverka fertiliteten. Gynekologen eller specialisten på sexuell hälsa tar en kompress (liknande en bomullspinne, men mindre, mjuk och rundad) för att samla celler från livmoderhalsen och testa för klamydia.
Om klamydia diagnostiseras, kan det effektivt behandlas med hjälp av receptbelagd antibiotika. Under detta besök kommer även andra standardkontroller för herpes, gonorré, syfilis och hiv att utföras med hjälp av urin- och blodprover.
Hysterosalpingografi
En hysterosalpingografi (HSG) är en typ av röntgen av livmodern (uterus) och äggledarna efter att en speciell färg har injicerats. Denna skissar upp hålrummet i livmodern och upptäcker eventuella blockeringar av äggledarna.
25 %
av infertila par drabbas av sjukdomar på äggledarna
Dessutom kan endometriostillstånd såsom fibroid, polyper, och adenomyos leda till blockering av livmodern och äggledarna5. Ett cellprov, som kan utföras under en rutinmässig gynekologisk undersökning, kan användas för att diagnostisera bakterieinfektioner, svampinfektioner eller cellförändringar, som i vissa fall kan indikera en störning som påverkar fertiliteten.
De flesta läkare genomför en HSG ultraljudsundersökning som en del i den första fertilitetsdiagnosen. Detta bidrar med påvisande av myom, endometrios och missbildningar i livmodern. HSG representerar också visuellt utvecklingen av mognande folliklar och konstruktionen av endometriet för undersökning.
10 %
av infertila par drabbas av endometrios
Om inga fertilitetsstörningar upptäcks under dessa första undersökningar, bör den manliga partnern få sin sperma kontrollerad via en spermaanalys, om detta inte redan är gjort.
Vissa läkare kan också rekommendera ett postkoitalt test vid denna tidpunkt6.
3 %
av infertila par drabbas av problem med kvinnans livmoderhals
Fortsatta undersökningar om kvinnlig fertilitet
Det kan dock fortfarande vara så att inga fertilitetsproblem påträffas. Vid denna tidpunkt, kan fertilitetsspecialister rekommendera en hysteroskopi eller laparoskopi som ett nästa steg för att diagnostisera fertilitetsproblemet.
Bibliografi
- ”http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12923157” ↩
- ”Hudson, B. (1987). The infertile couple. Churchill-Livingstone, Edinburgh” ↩
- ”Gnoth C, Godehardt D, Godehardt E, Frank-Herrmann P, Freundl G. ”Time to pregnancy: results of the German prospective study and impact on the management of infertility.” Human Reproduction. 2003 Sep; 18(9):1959-66.” ↩
- ”Weiss RV, Clapauch R. Female infertility of endocrine origin. Arg Bras Endocrinol Metabol. 2014; 58(2): 144-52” ↩
- ”http://web.stanford.edu/class/siw198q/websites/reprotech/New%20Ways%20of%20Making%20Babies/Causefem.htm” ↩
- ”Hessel M, Brandes M, Bruin JPD, Bots RS, Kremer JA, Nelen WL, Hamilton CJ. Long term ongoing pregnancy rate and mode of conception after a positive and negative post-coital test. Acta Obstet Gynecol Scand. 2014; 93(9): 913-20″ ↩